Untitled Document

Före sekelskiftet är uppgifterna om brostugan ganska skiftande. Vi vet att brovakten bodde i en del av huset. Hans uppgift var att ta upp broavgift för fordon. som passerade över flottbron. Den resterande delen av huset hyrdes ut av slottsförvaltningen till sommarnöje åt stockholmare. En av dessa var Hjalmar Söderberg. som från Brostugan skrev sin bok "Martin Bircks ungdom". När broavgiften slopades och brovakten avflyttade. hade huset börjat att förfalla. Omkring 1930 räddade arkitekt Tengbom huset från att rivas. Efter upprustning av huset öppnade skådespelaren Sven Meister en kaffeservering i mindre skala. Han köpte bord, stolar. skåp och bänkar på N.K. Det var bastanta och rejäla möbler som än i dag fyller sin uppgift i Brostugan. 1936 inköptes Brostugan av Otto Granhult tillsammans med dottern Inga. Krigsåren innebar inte några större förändringar för Brostugan. Gästerna kanske ökade något på grund av kafferansoneringen. Det största problemet var nog den alltid tredskande och strejkande gengasbilen. Priserna var i stort sett desamma som på Gula stugan. Under sommarmånaderna under ett tiotal år var serveringspersonalen klädd i Upplandsdräkten och lönen var mer eller mindre baserad på % på serveringssumman. 1945 avled Otto Granhult och Brostugan övergick i dottern Ingas, med make Georg Bergström, ägo. Nu efter kriget började Brommaborna att söka sig ut till Kersön och Brostugan blev ett lämpligt besök. Mer och mer började självserveringar att bli på modet och Brostugan följde snart efter. När bilarna efter kriget började rulla igen så var det inga problem med parkeringsplatser, något som haft stor betydelse för besökandet. Ett stort tack till alla "gruskallar" som kom ner på den yttre parkeringen och lade av lite överlast när polisen hade razzia på Nockebykrönet. 1948 anlades minigolfbanan och några år senare hade båtarnas antal i båtuthyrningen stigit till ett 60?tal. kanske optimistjollarna rent av hade sin premiär som uthyrningsbåtar just på Brostugan. Priserna var 50 öre per spel på golfbanan och 50 öre i timmen för båtarna. Brostugan blev mer och mer en träffpunkt för Brommaungdommen. Många talar gärna om de stora ekarna och lönnarna, som lämnade både sol och regnskydd. Tyvärr blev det bara en ek kvar av hela idyllen när den nya bron byggdes.
När Brostugan vid brotygget 1971-73 skulle flyttas till sin nuvarande plats lyftes den upp på rullar och spelades sedan över till den nya källarlösa grunden med hjälp av en lastbilsvinch och vajer, ett arbete som tog en vecka. Ryktet sade att man serverade gästerna medan huset flyttades men det var väl att ta i. Skorstenarna måste av begripliga skäl rivas för att kunna lyfta huset. I den gamla grunden fanns en källare med värmepanna, koksrum och källarutrymmen där läskedrycker m.m. förvarades. Den ersattes med ett uthus på den nya tomten.